Besöket gick snabbt och nu hoppas jag slippa nattliga invasioner av andra råttor än dammråttorna. Men blödig som jag är tycker jag inte om att sanera som det så fint heter. Jag har tidigare provat fällor av olika slag men sega som våra möss är så lämnar de inte in direkt utan de sätter sig fast med ena benet och ligger och skriker i högan sky tills jag kommer likt en ambulansman och räddar dem ur knipan och pillar tillbaka dem ner i ett råtthål. Dagen efter tackar de genom att bajsa på kaffebryggaren.
Den ena hunden Bailey har tidigare agerat katt här hemma. Han jagade glatt mössen och lyckades åtskilliga gånger att fånga dem.... för att sedan sluka dem. "Knakelibrak" lät det ur hans långa glupska mun... urk. Men nu är han till åren och föredrar att endast äta den mat han blir serverad (vilket är en himla tur). Men med åren kommer krämporna och han är lika stel som en flaggstång så han tycker det är lite jobbigt att äta ur sin skål på golvet. Så nu har jag en ny Bailey-lösning.
Den andra dikesdykaren Rocco har fortfarande smidigheten kvar men han är fruktansvärd bekväm. Så han väljer att ligga ner och äta sin delikata middag vilket ALLTID resulterar i att han sätter i halsen och hostar ut ett moln av torrfoderpluppar.
Host host |
Det är en napp-liknande grej med nät som man kan fylla med mat av olika slag. Sen tuggar han på den och det som kommer ut är mycket finfördelat och innebär ingen kvävningsrisk. Används bl a till små barn som just börjat äta fast eller inte så fast föda.
Jag tänkte slå ett gäng flugor i en smäll, dels att han kan äta något spontant utan långa förberedelser och dels att han på sådant sätt kan träna lite extra på munmotoriken.
Så jag testade full av förväntan nu ikväll. Jag proppade nätet full med banan och räckte nätnappen till Z som glupskt började tugga och smaska. Han älskade den och bad mig fylla på den när det tog slut. Meeen... nackdelar måste helt enkelt finnas på allt. Tuggandet var så fantastiskt kul att Z glömde att svälja. Så floder av bananmos rann ner över Z och mig som råkade sitta under honom som en god mor. Plötsligt drog han nätet ur munnen och slungade den kraftfullt mot mitt ben. KLAFFS!! Och den klaffs-leken var nog snäppet roligare för det slutade med att jag hade mer banan på mig än han i sin mage.
Bon appetit!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar