Gemenskap

När jag drog igång denna blogg för snart ett år sedan var jag desperat efter någon att tala med ang min lilla pojkes diagnos. Jag var i ett stort behov av att skriva av mig och samtidigt berätta om Smith-Magenis Syndrom ur vår synpunkt och hur de påverkade oss som familj och hur Z påverkades.
Jag hade en förhoppning om att på detta sätt finna andra familjer som levde som oss eller som sökte svar precis som jag. Jag har under året fått kontakt med en hel del familjer vars barn har olika diagnoser. Och det känns så skönt att veta att vi är fler än vi tror. Vi är inte så ensamna som det kan kännas ibland.
De sista dagarna har jag hör och häpna fått ta del av inte mindre än två olika familjer som fått Z:s diagnos. Det känns så overkligt och samtidigt så värdefullt för det var en av anledningarna till att jag ville blogga och dela med mig av vårat liv...
En av dessa familjer har jag nu talat i telefon med en lång stund ikväll och det kändes så fantastiskt skönt. Dels att personen i fråga hittat mig här i internets häftiga universum i jakten på svar och dels att hon var en sådan fantastisk personlighet som nyligen fått sitt barns diagnos men samtidigt skänkte mig en sån styrka.... genom hennes röst och engagemang. Fast jag tror inte hon vet om det själv men ett stort tack till dig om du läser detta!

Det kanske finns en mening med allt? Till och med när Z monterar bort hyllorna på kylskåpsdörrens insida så mjölken flyter ut fint och jämnt över köksgolvet.

God natt Go´vänner