måndag 5 november 2012

Jag skolar om....

Jag tänkte starta ett krig idag. Eller två. En av mina erövringar blev avbrutna och uppklarade innan jag hoppade in i min stridsvagn vilket kändes skönt då jag inte alls var upplagd för att dra på mig militär-stassen. Fast krig nummer två.... ja, vi ligger i diplomatiska förhandlingar kan man väl säga. En slags envägskommunikation som kanske får sluta med en eldsprutande SMS-mamma i en tajt (inte det positiva tajta)  grön stridsutrustning.

Innan krigsyxan är begraven eller höjd så vill jag inte delge några fakta kring vare sig strategier eller anledningar kring oron...men en hint är att det gäller min fina Z.

Jag är så trött på att behöva vara nöjd och tacksam kring att jag bor i ett sånt hjälpsamt och förstående land som Sverige när man lever i vår och många andras situation. Lagar, rättigheter och självklarheter ...my ass. Visst finns dem om man bor i rätt Landsting, kommun eller om man har en knivvass och samvetslös tunga.

Kan ingen bara FÖRSÖKA att förstå att Z är en (imorgon) 4-åring som älskar att kramas, busa och se på musses klubbhus. Han är ett barn med samma behov som alla andra barn. Han vill bli sedd, älskad och bli rättvist behandlad. Han är Z! Inte han med Smith-Magenis Syndrom.
Han är Z.
 
 
I morgon fyller världens finaste pojke 4 år. Han kommer inte se morgonljuset av alla presenter som mamma och pappa begraver honom i, där på hans säng medan vi samtidigt skrålar "JA må han leva..." i ojämna toner. Han kommer att bjuda sina dagiskompisar på glass och bli firad. Sen kommer vi fira honom tills han slutligen somnar på kvällen. I morgon har Z funnits i fyra härliga år och jag ångrar inte en enda dag av dem. Han är min och jag tar alla strider i världen för honom och jag lovar... jag kommer aldrig att förlora!!!
 


1 kommentar: