söndag 22 mars 2015

Krispig vår

Härliga vårdagar som får mig att tappa verklighetsuppfattningen kring klädval. Inget världsproblem på något sätt men man liksom snabbt glömmer att det är mars månad och vintern smyger konstant bakom ett moln och bara väntar på att få överaska med ett litet snöfall. Härligt faktiskt och snart vet jag att trädgården åter börjar skjuta sina blomstrande knoppar i höjden.


Sedan en tid har några av Z:s assistenter valt att ha honom hemma vissa helger...HELA helger. Även natt!! Det innebär sömn i ca 48 timmar med några inslag av hushållssysslor.
De första gångerna gick jag på helspänn och bara väntade på ett samtal att vi omedelbart var tvungna att hämta hem det lilla yrvädret. Men även jag kan visst lära om så nu vågar jag nästan lämna mobilen i köket när jag går in i tvättstugan.
Z går det däremot ingen nöd på. Han har så fantastiskt roligt där. Han leker dagarna långa med andra barn...ja då det är helt fantastiskt skulle jag kunna sätta punkt där men han gör så mycket mer. Det bakas, shoppas, badas i simhallen, går på loppis eller vad som nu erbjuds i den lilla helgfamiljen. Han har inga förväntningar på sig som ställer högre krav än vad han klarar utifrån sin funktionsnedsättning och han utvecklas med stormsteg utifrån sin kapacitet. Nån som inte är insatta i hans lilla problematik skulle säkert inte ana framstegen men vi som väljer att se varenda microförändring går omkring med ett löjligt leende och njuter.
Orsaken till det är fantastiska människor som har förmågan att känna med andra, inte döma, ingen prestige, inget "det ska vara".  De är helt enkelt fantastiska och om världens vård, skola och omsorg omslöt sig av sådana personer skulle ingen behöva må dåligt. Personlig assistans när den fungera som den ska med andra ord. Så himla toppen!


Jag har förutom sovit ;-) finurlat över framtiden. Medans karln inte alls får sitta och mysa framför datorn inne i värmen då han passar på att bygga ett hus på tomten sitter jag och skriver så tangentbordet glöder. Jag känner att ideer och drömmar snart kan bli verklighet och med det kommer även andra familjer få en värdefullare vardag. Familjer som lever under våra förutsättningar. Analyser och planer skrivs om vartannat och var det kommer att sluta vet jag faktiskt inte. Det jag vet är att jag är lika envis som Z och förmodligen kommer allt gå i lås någon gång under min levnadstid.


Givetvis är det min fina Z som står bakom alla ideer...eller ser till att jag får dem. Även energin som jag av någon konstig anledning får även att jag sover lika mycket som en tickande klocka med nybytt batteri.


Ne nu ska jag se till att karln och snickaren inte frusit fast därute i nybygget. Huset ska bli hem nr 2 för oss så Z har möjlighet att vara ensam med sina assistenter när det krävs.
Over n out govänner