onsdag 19 december 2012

Tillfälligt avbrott?

Nina och Z i snöyran
Då har vi jul här i vårt hus..... eller ja, en svartglittrig girlang och en vit låtsasgran med snabbt antal minskade kulor bidrar till den kommande julstämningen. Förfallet av julgranskulor står Z för då det är omöjligt att låta de glittrande fenomenen snällt få hänga kvar. Girlangen spikades upp i dörrhålet i ett svagt pyntögonblick med resultatet att jag slungade hammaren sedvanligt på långfingret istället för spiken. Så man kan säga att mitt finger bidrar mest till de färgglada juleffekter här hemma. Dessutom lyckades händiga jag några dagar senare pressa en skruvmejsel genom samma finger så sambon Marcus har nu börjat insistera på att hugga av fingertoppen som ständigt kommer i vägen... fast jag avvaktar nog med det eftersom det kommer nog att lösa sig på naturlig väg när jag ger mig ut för att hugga ner en julgran.

Lille julraketen Z har varit hemma från dagis en tid då svinkopporna kom som en julklapp till dagis och därpå vattkopporna. Sjukvården avrådde honom att gå dit eftersom han har en del öppna sår och är mer mottaglig för smitta än normalt. Dessutom finns det inte något direkt medel att smörja med som är okej att äta... ja lille Z har en förmåga att ha sina små knubbiga händer i munnen för jämnan och någon ekologisk kravmärkt antibiotikasalva tillverkas sällan i överflöd.
Så Z har glatt röjt omkring här hemma med morsan i sömningt släptåg. Grannen Nina har med jämna mellanrum tittat förbi till Z:s glädje och busat, läst böcker och åkt pulka. Det betyder så mycket för mig att få den hjälpen emellanåt då jag kan för några minuter ta mig friheter som att borsta tänderna eller diska ur kaffemuggen. Tack kära Nina!

Studierna fick tyvärr ta den största smällen så något VG är inte att vänta... men jag är glad om jag lyckas ta mig genom godkänd helt enkelt.
Vatten är något som man tar för givet go`vänner. Regniga dagar kommer det fula ord i min mun då jag blaskar runt i vår odränerade trädgård iförd vadarbyxor...då tycker jag inte om vatten. Inte heller när taket läcker. Men när vattnet sen äntligen hört mina ovälkomnande ord och lyser med sin frånvaro...ja då är fröken Cilla inte heller nöjd. För då finns det inte ens vatten i kranarna... De senaste veckorna har det varit något envist elfel på vattenstationen och det vatten som behagat sig att dyka upp är inte direkt genomskinligt. Och när den sista bruna droppen klämt sig ur kranarna var det torrare än i Saharas öken. Så dusch, toalett funkade inte. Och tvättmaskinen pep argt sina felmedellanden om noll vattentillförsel. Så det var bara att börja leva som Emil i Lönneberga. Vatten hämtades i dunkar, snö smältes till toalettvatten och nu började än fulare ord trilla ur min mun.
Men igår skedde ett litet mirakel... elektrikern hittade ett litet problem som åtgärdades så nuuuuu lever vi i vattenlyx igen. Ahhh så härligt!! Jag kastade snabbt Z i ett varmt tvåligt bad för att fira vattnets återkomst och jag kommer aldrig mer att banna det livsnödvändiga elementet.
Ett glas vatten nån?
Nu ska jag fortsätta att studera med kranen rinnande som ljuv musik. Ha det fint go´vänner!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar