Dr Jour

Vad har denna fantastiska dag bjudit på kan man lugnt undra. Ja efter en härlig morgon begav vi oss till dr jour för att be om en ny sort antibiotika för Z:s små öron. Han är inne på sin andra öroninflammation på tre veckor och inget biter på den. Även om det ser bättre ut, ingen feber eller övrig förkylning så märks det på hans HUMÖR. En med SMS med öroninflammation eller ont någonstans visar det mycket ofta med explosiva utbrott som inte går att avleda, otröstlig gråt och mycket självskadebeteende... mer än normalt. Och denna vecka har varit ett enda långt utbrott och då måste något göras.
Har han ont? Är det en fas? Saknar han sin semesterfirande far?
Ja, det förstnämda är viktigast att utesluta så efter ett kort besök på vårdcentralen i torsdags så fick vi veta av en doktor att: "Han mår nog bra... fortsätt med antibiotikan" diagnostiserade han medan han febrilt plockade upp britsens papper som Z hade gått lös på under ett häftigt utbrott.

Men igår kväll fick jag nog. Något är fel men vad? Han skallade sig till sömns med rödgråtna ögon och panodilen gav ingen märkbar effekt.
Jag kastade mig in på Facebook och la ut en fråga till en internationell SMS-grupp ang hans ständiga utbrott som varat över en vecka. Svaren ramlade in från världens alla hörn och de var eniga om att öroninflammationen var boven även om den inte syntes så väl längre. SMS:are har trängre passager än vi i ansiktet och öronen... eller nåt sånt... och smärtan ska visst vara nåt i hästväg. Vanlig antibiotika biter inte lika bra heller utan istället får de mest biverkningarna av den...MEN något som var genomgående i tipsen var antibiotika-ögondroppar... för öronen.
Det hade jag aldrig hört talas om men det var något som fungerade till 100%.
Hur skulle jag få en svensk dr att skriva ut något sånt.

Så i morse beställde jag en tid hos Dr Jour och på utsatt tid stod jag redo med min lilla föreläsning angående detta. Men som jag trodde vågade han inte sig på något nytänkande och jouren är inte till för att ta reda på adekvata fakta kring detta. Sååå... vi blev skickade till Barnakuten istället....
3 timmar senare och en frustrerad sönderskallad Z så lämnade vi stället. Utan antibiotika, utan hjälp, utan svar.
Jag får snällt vänta till måndag och kontakta barnkliniken för en tid för att sitta och vänta med en röjig, arg, ledsen och huvuddunkandes Z är omöjligt.

Han somnade gott när han väl kom från sjukhuset oså vi begav oss till min svåger i grannstaden för att ge honom en liten 40-års present. De hade ett litet kalas med släkt o vänner och med tanke på Z:s humör så tänkte jag bara överräcka gåvan MEN... när vi var framme och Z hade sovit en stund var han som ny! I nästan 4 timmar var vi kvar och umgicks och lekte, fikade och åt. Vilken härlig vändning! Vilken fantastiskt eftermiddag!
Så nu sover Z skönt i sin säng, mätt som en groda som hamnade i en flugsvärm!