lördag 7 januari 2012

Noro & Rota

Då var den på gång igen. Den återkommande ultimata reningskuren. Vinterkräksjukan i egen hög person. Det lilla ovälkomna viruset som får våra kroppar att vända ut och in på sig själva tills vi bara ligger där i den kalla toalettstolen och ber för våra liv redo att lämna in. Då känner man att man lever fast man önskar att så inte vore fallet. Kroppen är som ett explosivt läckande såll och kokar av den höga febern.
Vi har inte fått den ännu men jag kan sätta min högra strumpa på att den inte missar oss i år (sa den eviga optimisten).
Jag kommer ihåg min första gång jag mötte norovirusets framfart. Det var kring nyår 2006 tor jag. Jag och Marcus spenderade årets sista dagar på Lanzarote. Det var tidig morgon och vi stod utanför hotellets entre, väntandes på en taxi som skulle köra oss till hamnen där en båt väntade på att ta oss med på djuphavsfiske... något vi länge drömt om. Jag kände mig lite konstig i kroppen redan där och föreslog till Marcus att jag kanske skulle stanna hemma men han avfärdade mina farhågor och faställde min diagnos till morgontrötthet och en smärre reaktion på den tidigare kvällens intag av Mojito. Så jag bet ihop.
En timma senare satt jag på en båt i den minsta toalett jag någonsin sett. Jag önskade att jag skulle dö då. 4 långa timmar senare kom vi äntligen i land igen och Marcus fick leda mig till den väntande taxin. Tonfisken som jag fick äran att dra upp mellan mina språngturer till den minimala toaletten kändes avlägsen och minnet från hela båturen präglades av en dimma. En kräkdimma.
På hotellet fick jag besök av en läkare som glatt gav mig ett par sprutor och utlovade snabbt resultat. Han var stamgäst på vårt rum för dagarna innan hade Marcus haft samma problematik som jag nu befann mig i. 7 kg på 2 dagar... ja det var väl vad jag gick ner i vikt och förmodligen ett rekord. Redan dagen efter var jag på fötter igen vilket var tur eftersom hemresan närmade sig och sitta på ett trångt flygplan med vinterkräksjukan var inget jag önskade.

Än har vi varit förskonade men jag såg en oroande lapp på dagis i fredags. "Magsjuka pågår". Ja, det är charmen med att ha barn i förskoleålder. Några gratis och ovälkomna detoxkurer varje år ingår i föräldraskapet. Vitpepparkorn sväljs i överdoserade mängder tillsammans med morgonvitaminerna för att få kroppen att försöka förstå att den någong gång ska dissa alla Noro och Rota-virus. Sällan det fungerar men om man tror på det ordentligt...kanske....fast det har ju inte funkat hittills. Är det inte dags att det tas fram ett magsjukevaccin snart?
En önskan från mig.....

Tat lugnt go`vänner!

2 kommentarer:

  1. Den kom till oss i söndags, tur att vi ställde in med andra ord... :-)
    Käkar vitpepparkorn och håller tummarna för att jag/resten av familjen klarar oss! Håller tummarna för er med.
    Kram
    karin

    SvaraRadera