söndag 8 januari 2012

Tips tack...

Vad är rätt? Ska man tillrättavisa ett dåligt beteende varje gång? Eller ignorera och avleda? Lite av båda kanske...
När Z är på väg in i ett utbrott brukar jag in i det längsta ignorera det dåliga beteendet och försöka avleda och avbryta utbrottet, Ibland fungerar det och ibland är det tvärstopp. Budskapen vi får från hab var till en början att aldrig säga "nej" vilket jag fann konstigt. De ansåg att det bara skulle ge bränsle till Z:s ilska och visst gör det de till en viss del. Samtidigt ansåg jag att han måste lära sig var gränserna går... rätt och fel. Vi fick nya ledord att följa. Säg nej och avled som om det vore lika enkelt som att ta på sig en strumpa.
På förskolan fungerar det ganska bra vad jag förstår. Där får Z ibland sitta och lugna ner sig på en stol vilket fungerar bra. Jag har försökt att föra in det även här hemma men det känns helt ogenomförbart. Den lilla barnstolen lyfter han upp på raka armar och skickar iväg den oplanerat mot vad som råkar hamna ivägen. Sen sätter han fart likt en flipperkula mellan väggarna för att dunka sitt lilla huvud mot dem i ett rasande tempo. Det slutar ofta med att jag får sätta mig ner med honom i ett fast låst grepp med vår "magiska filt" för att få honom lugn. Det kan ta 3 minuter upp till en timma. Den "magiska filten" en grå ikea-filt började jag att använda för en tid sedan när utbrotten kom lite väl ofta. Han är stark den lille raketen så jag virade in honom i filten likt en kåldolme och satte honom i mitt knä och väntade ut raseriet. Det gav en lugnande effekt och nu går han självmant och hämtar filten när han vill mysa för den används även när vi har mys och lässtund.

Fast frustrationen att utbrotten är så stora här hemma men inte på hans dagis gör mig... lite ledsen kanske. Fast visst är det bra att han fungerar bra där men vad ska jag göra för att han ska bli lika harmonisk hemma? Jag har hört fler SMS-familjer berätta om liknande fenomen... i skolan en A-elev och hemma kommer alla känslor fram.
Idag tänkte jag att vi skulle gå ut i solskenet och åka lite pulka på den minimala snön som fallit under natten. Jag gav mitt förslag till Z som visade på att det var en god ide. Jag påbörjade operation "på med alla vinterkläder" och redan vid den extra tröja så vände han helt. Ett stort oväntat utbrott exploderade i min famn med de sedvanliga betten och hårryckningarna. Jag försökte in i det längsta att ignorera och prata på om vår pulkaåkning men det fanns inget stopp just då.
Det kan vara en av de mest påfrestande saker med SMS... de plötsliga utbrotten som saknar anledning. Hur gör ni andra med liknande problematik????
Efter 1 och en halv timma hade jag med hjälp av Marcus lyckats lugna ner Z och vi gav oss ut och skavde bort snön på kullarna i trädgården vilket var mycket uppskattat. Även en förmiddagsfika han vi inta i det kalla solskenet innan vi var tvungna att gå in... för att mina byxor inte var vattentäta och mina stelfrusna skinkor nu saknade känsel.

Nu sover Z gott och jag sitter på upptining på spisen.

Ha en fin dag i solen go´vänner!!!

8 kommentarer:

  1. hejsan min vän
    ja du jag gör nog som du när det är utbrott på G fast min A inte har samma diagnos så har han ju liknande problem... vi har ett täcke för att lugna ner och blandar efter ork och kraft och situation ignorera och säga ner och allt.
    Skickar styrk kramar och hoppas vi får nån annan med super tips som skriver ;)
    Kram Malin KN

    SvaraRadera
  2. Hej Malin och stort tack för att du svarade. Ja täcke verkar fungera bra till viss del... det är nog lugnande.
    Varma kramar till dig!!!

    SvaraRadera
  3. Har ni provat bolltäcke? Det hjälper inte mot raseriutbrott (vad gör det ;)) men har kompisar som använder det till sina barn och det skapar lite trygghet och lugn.
    Hade egna sonen (med annan diagnos) varit yngre hade jag absolut provat det. Men... Z kanske "äter" upp det?

    /Sofia

    SvaraRadera
  4. Hej Sofia.
    Vi provade kedjetäcke en period men var rädd att han skulle skada tänderna på det dessutom var det "lån" från hab så det fick inte gå sönder...
    Bolltäcke kanske kunde vara en variant...
    Stort tack för ditt tips!!!

    SvaraRadera
  5. Nu slår det mig (ibland går tanken långsamt) att min vuxne son (som är 20) har fått jätteproblem med sömnen nu. Jag borde nog tipsa honom också. Tack :)

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Jag är en ganska så ny läsare av din blogg. Hittade hit via allt för föräldrar där du skrivit om er. Det du funderar på i dagens blogginlägg om att Z inte får likadana utbrott på dagis som hemma. Kan det inte vara som det är med alla barn att de spelar ut sina känslor som mest med de personerna som de känner sig som tryggast med.

    SvaraRadera
  7. Hej cilla!! Ni tecknar med er goding va? Något jag känner med J är att man kommer ner på en mycket lugnare nivå om man tecknar och kollar i ögonen samtidigt. Teckna ordet fel i situationer som är fel och kolla i ögonen. Annars så är det bara att rida ut stormen och krama om när det är över, det är jobbigt för dem också med utbrott. Men det är som ovan sa, det är för att dem är trygga med oss. J drar i mitt hår , jag för bort hans hand om och om igen och tillslut så slutar han. Det hjälper inte att säga nej där. Tålamodsknappen är det säkraste kort vi har i dem situationerna! Kram!

    SvaraRadera
  8. Välkommen anonym... vad kul att du hittade hit! Ja det stämmer nog att de är sig själva hemma precis som andra barn... man får se det som en tröst.
    Och visst... de mår nog sämre än vad vi gör efter ett utbrott. Z gör det iallafall... och tålamod är A och O. Tack för era fina tankar och tips.

    SvaraRadera