tisdag 13 december 2011

Den sågande älgen


Idag fick Z med höstens grupparbeten hem från dagis. Z ingår i den prestigefyllda "Bilgruppen" med några andra goa ungar. Höstens tema var kroppen/känslor så jag satt länge och försökte få ihop temat med bilden på en stor älg han ritat.
Vi satt tillsammans ikväll och tittade på alla hans fina kreationer han skapat under hösten och han pekade och visade oss stolt.

Snart är julen här med tomtar, glögg och Kalle Anka. Marcus frågade mig förut vad jag önskar mig i julklapp och jag svarade snabbt att jag vill ha en ny motorsåg. Han tittade lite snett på mig och frågade vad jag skulle ha den till. "Skala morötter med" gav jag till svars. Han tittade nu så snett på mig att han höll på att trilla av stolen så jag fyllde i: "Jag behöver slappna av ibland och då vill jag ha en bra motorsåg att jobba med"
Marcus förstod inte alls mina tankebanor så han påpekade snabbt att vi redan har en.
Jo det finns en viss sanning i det men den har redan sågat ner en så där 300hektar skog vid detta laget och kedjan har av någon anledning inte blivit utbytt på ett litet tag och jag har totalt försnillat mina slipgrejor.
"Då önskar jag mig en ny kedja då.... eller en ny slip"
"Men f*n Cilla... vi har ju redan en såg"
Hmm.. och Marcus har tre mobiltelefoner och två datorer men det är visst inte samma sak.
"Så vad önskar du dig" upprepade han något otåligt.
"EN MOTORSÅG"

Ja vi är alla olika och jag finner maximal avkoppling att jobba ett par timmar med en dånande motorsåg på några stackars träd som hade för avsikt att få växa några decennier till. Visst behövs det snart planteras lite nytt här hemma så jag kan koppla av lite till men tills dess...så sågar jag.
När livet är stressigt, jobbigt, pissigt, roligt, underbart eller konstigt känns det skönt att avreagera sig lite. Vissa tar en ansiktsbehandling, fixar naglarna eller får massage... Jag sågar.
En sågdag för ett par år sen
Så vi får väl se vad tomten har i sin säck i år...

Go kväll go´vänner!

2 kommentarer:

  1. Förstår att du behöver något annat att lägga tankarna på ibland. En tjej i fotoklubben här i Lysekil har också en son med SMS och du känner henne nog eftersom så få barn är drabbade här i Sverige. I alla fall så tipsade hon mig om din blogg. Själv har jag en son på 12 år som precis har fått en ADHD diagnos. Genom att läsa om hur andra har det och hur dom gör kan det underlätta för oss. Tack för att du så öppenhjärtigt delar med dig av ditt liv med ett barn med speciella behov.
    Kram Anki i Lysekil

    SvaraRadera
  2. Tack för dina fina ord. Det kan kännas jobbigt att få en diagnos men i vissa fall vad jag förstått så är det skönt för då får man rätsida på saker och ting och framför allt rätt hjälp och stöd.
    Du är så välkommen hit!
    Ps. Jag vet vilken familj du menar. Hälsa dem så gott nästa gång du träffar dem!

    SvaraRadera