Sol och sömn

Tänk vad en liten paus i vardagen kan göra. I går eftermiddag kom Z:s moster Thessa hit för att spendera ett härligt dygn med honom. Jag och Marcus packade snabbt vår weekend-väska och begav oss in till den soliga staden där vi skulle spendera ett dygn som man och kvinna och vila upp oss.
Efter vi checkat in på hotellet och tagit en snabb översyn av rummet vi blivit tilldelade kastade vi oss ut i solen och parkerade oss på en uteserving med glada solande människor som umgicks eller bara fördrev tiden. Vi skålade i vin och sjönk ner djupt i våra korgstolar och lät eftermiddagssolen värma våra trötta ansikten.

Vi pratade om allt vi inte hinner eller orkar när vi är hemma, vi skrattade och höll varandras händer. Vi mötte andra trevliga människor som delade med sig av sina liv och tiden på uteserveringen förflöt snabbt och vi kände hur batterierna laddades igen. Vi pratade mycket om Z och vi märkte hur svårt det är att släppa tankarna på honom. Vi hade varit hemifrån i två timmar bara men vi saknade honom redan. "Vad gör han nu?", "Kommer han att sova nåt inatt?"
När vi smed våra planer om livet med Z kändes allt plötsligt så enkelt och så självklart. Vi kände oss fulla av kraft och vi kom överens om att Z aldrig ska behöva sakna något i sitt liv och aldrig känna ånger över hans omedvetna handlingar.

Vi åt en fin middag på en fin restaurang. Klockan var bara åtta men vi kände oss redan trötta som om det var natt. Vi analyserade människor kring oss och försökte komma på hur deras liv såg ut. Alla såg så obekymrade ut och några problem existerade inte. Möjligtvis för servitrisen som hade sin första dag på jobbet. Hon var nervös och försökte för mycket för att göra rätt. Men att hon hällde rödvin i mitt vattenglas såg jag mer som en mänsklig handling och klappade henne på axeln och sa att det inte var hela världen. Misstag gör vi alla och utan dem så lär man sig aldrig något.

Vi somnade tidigt i vår vita mjuka hotellsäng och låg orörliga till sent på morgonen nästa dag. Jag duschade länge och kröp sen ner i sängen igen. Marcus trampade nervöst runt i rummet och försökte få med mig ner till den otroligt generösa frukosten men inte idag. Han fick själv gå ner och njuta av allt... ja då menar jag allt, som det bjöds på. Jag låg kvar i sängen tills städtanten bokstavligen kastade ut oss. Vilken lyx att bara få sova.

Men när vi väl hade checkat ut skrek mitt hjärta av längtan efter Z.
Vi möttes av en sliten och trött moster Thessa som nyligen hade lagt Z för en tupplur. Jag tittade på tv:n som vi kopplat till en kamera i hans rum och såg mitt lilla underverk. Han sov så sött men då önskade jag bara att han skulle vakna så jag fick ge honom en stor kram.
Resten av eftermiddagen lekte vi ute och inne. Det kändes som vi inte hade några problem längre och vi var utsövda och fulla med inspiration.
Z måste ha märkt av det för idag var han en glad underbar kille som lekte och skrattade utan utbrott. Eller såg vi det inte...

Vi är så tacksamma för min syster som vill komma ibland och ge Z sin tid och att vi får en chans till vår egentid. Jag märker hur mycket gott det gör för oss alla.
Tack Thessa!