torsdag 20 oktober 2011

Handvispen

Nu är det allt dags att hitta en fortsättningskurs i tecken-stöd. Z tecknar allt mer och oftare... och snabbare att jag inte alltid förstår vad han menar. Mycket "egna" tecken har han oxå kommit på så det gäller att ha fantasi och vara mycket snabbtänkt... vilket man inte kan anklaga mig för dessa dagar.
Nu ikväll satt han i mitt knä och tecknade frenetiskt när vi tittade på "Händige Manny" och alla hans snacksaliga verktyg. (En tecknad serie på Disney channel) Händerna for på honom så visste man inte bättre skulle man kunna tro att han slog flugor eller envisa mygg. Men nu var det alltså ett samtal han försökte föra med mig om allt som hände på tv:n och jag förstod bara hälften och till slut fick Z nog och knöt sin lilla hand och skickade den rakt bakåt...i mitt öga. Jo då, han vet hur man ska skapa ordning i tv-fåtöljen så det var bara att snabbt fantisera ihopp allt han "pratade" om och själv bli aktiv. Så med ett blånande öga satt vi nu två och viftade med händerna i fåtöljen och vete sjutton vad vi kom fram till men mysigt var det... "öm" kärlek kanske....


Vila i frid
 Mina favorit-solglasögon (det 19:de paret sedan i juni) har idag flyttat till glasögonhimlen. Hur och när Z kom över dem är en gåta men min kära Marcus var givetvis förberedd på detta sedan länge så när han var i cypern för några veckor sedan köpte han med sig 10-12 stycken brillor hem till lilla mig så jag har ett förråd nu.
Jag ska väl återgå till mina böcker med stooor glädje och låtsas förstå allt jag läser för nästa vecka är det gruppexamination och det ser jag INTE fram mot. Jag känner ofta att jag är för gammal för det här men samtidigt kanske det är de andra på kursen som är för unga? Vilket som så är jag glad för att det hittils har fungerat bra med en tenta avklarad i sociologi.. och hör och häpna.. HÖGSTA BETYG! Ja, jag trodde det inte själv när jag hämtade ut tentan efter rättning så jag vände och gick tillbaka för att jag fått fel men efter något ögonblick såg jag mitt namn.. och min text så ja... så bra kan det gå.
Men mycket är det tack vare min Marcus att det fungerar så bra för allt stöd han ger mig och peppar mig i mina gnälliga-jag-klarar-det-inte-gnäll.
Tack vännen!!!!

Go natt go´vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar