Flygande korvar

Igår hade vi hembesök från kommunens anpassningskontor och Z:s gulliga arbetsterapeut. De skulle titta, fråga och fundera om vi kan få förtur till tomtkön här i stan.
Men det är inte dem som tar beslutet utan ett gäng politiker som genom någras texter ska ge avslag eller bifall. Z uppskattade inte deras planerade besök så han bestämde sig för att bl a kasta i princip hela sin leksaks-spis i plast på våra gäster. Det flög små kastruller, gafflar, saltkar och korvar av plast kring våra huvuden medans vi samtalade med varandra som att inget hände.
Vi ska ju ignorera Z när han visar ett ej så önskat beteende så det var bara att verka oberörd när han plötsligt borrade in de små sylvassa gaddarna i mitt lår. Fast vid något tillfälle visade Z sina färdigheter med att teckna och arbetsterapeuten som var den som lärde oss detta fantastiska alternativa språk var mycket imponerad. Det är min lilla gullunge det.

Marcus och jag delade upp oss i visningen av huset medan den andra sysselsatte Z som inte var vändbar i humöret. Jag började fundera på om hans utbrott berodde på att vi hade främmande människor i huset eller om det bara var...dags för ett.
Efter två långa timmar begav sig våra besökare iväg och Z lugnade ner sig en smula.

Då var det dags att inleda kvällsrutinen med dusch, mys, och påtejpning av pyjamasen.
Hur många tejpar fast nattkläderna på sina barn???
Hmm... men det är en bra hjälp för oss då Z inte lika lätt klär av sig i sängen ock "leker" med sina fynd i blöjan... för det är ingen latjoo upplevelse direkt.

Nu måste jag attackera mina böcker igen....

Bye bye.... go´vänner!