Svarta moln och ett hjärta

Ni vet hur det kan vara vissa dagar då allt känns tungt och jobbigt?! Tex om man trampar i en nyproducerad hundbajs på väg till jobbet och skrapar foten frenetiskt mot en liten stenmur invid gångvägen för att bli av med det bruna opassande gegget på skon. Fram kommer en arg liten gubbe och börjar skälla för att du förorenar hans trädgårdsmur medan du försöker förklara dig skamset. Gubben accepterar inte din ursäkt och arga ord övergår till hot. 4 minuter senare ligger ni i en sprattlande hög på marken och diskuterar händelsen med knytnävarna istället. Allt det för att en liten hund skötte magen 15 minuter tidigare.
Eller när man åter igen får sitta och skriva långa och påfrestande brev till myndigheter om hur livet med ett funktionsnedsatt barn ser ut när det är dags att ompröva sitt vårdbidrag. Myndighetspersonerna vill inte veta vilken fantastisk unge man har som tecknar "mamma" och putar med munnen för att få sig en puss. Nej... de vill veta allt det jobbiga, annorlunda, ovanliga. Ansökningarna känns som rena gnällbreven och när man sätter ord på livet så bryter jag ibland ihop....eller blir aningens nedtryckt i mina gamla hundbajsfria skosulor.

Det sistnämnda förslaget var min tunga och jobbiga dag. Över mitt huvid dinglade det ett svart litet sprakande moln som skickade blixtar ner i mitt stökiga och uppgivna huvud och...ja..det kändes så jobbigt igen. MEN... då ringer det i min mobil. Det är Karin som bryter tungheten. Hon..med sin glada och starka röst ger mig snabbt tillbaka kraften och styrkan. Hon berättar något så fint för mig... som bara är till mig. Hon jagar omedvetet bort det svarta molnet och fram tränger solen.
Det finns människor som verkligen bryr sig om andra och har ett hjärta av guld... och hon är en av de få.
Tack Karin för att du jagade bort det jobbiga molnet!!!!

Ha en underbar kväll go´vänner!