Fina möten

En härligt kall natt frös med framgång våra vattenledningar i huset. Morgontvätt fick ske framför en värmefläkt i köket med en vild Z som tyckte det var ett mycket spännande alternativ till den sedvanliga duschen.
Fram till lunch gick tiden mestadels åt till att försöka få igång det frusna vattnet och att skriva klart lite skolarbete. Sedan begav Z och jag oss iväg till en familj utanför Borghamn som har en liten dotter med SMS.
Jag fick kontakt med denna fantastiska mamma för en tid sedan och vi har sedan dess försökt få till en träff med våra små barn men förkylningar och magsjukor såg till att skjuta på det efterlängtade mötet.
Men idag kunde inget stoppa oss... jo Marcus fick snällt stanna hemma och se till att badrummet hade flytande vatten istället för iskuber, men Z och jag var ostoppbara.
Efter ett mindre gräl med GPS:n och några telefonsamtal senare kom jag fram till den stora gården där de bedriver grisuppfödning. Z tecknade gris hela vägen och såg fram mot att få träffa en RIKTIG gris.
Jag såg mer fram till att få träffa mamma Karin med familj.
Z kopplade snabbt på sin blyga sida och satt som ett litet plåster på mig när vi gjorde entré i det fina huset. Jag möttes av en sådan värme i den stora färgglada hallen. Inte beroende på att pannan gick på högvarv utan denna fantastiska familjs värme.
Mamma Karin omfamnade mig som vi känt varandra länge och jag...givetvis försökte samla mig från att inte bryta ut i tårar. Pappan Martin anslöt sig snart även han och deras artiga och underbara grabbar kom och tog i hand och presenterade sig glatt. De ordnade snabbt fram lite läckra bilar till Z så han skulle leka och Z satte genast igång att trixa och fixa.
Och sen har vi då dottern Stina... fina fina Stina. Hon är ett och ett halvt år och nyligen fått diagnosen SMS. Hon log med hela ansiktet och det verkligen lyste om denna lilla varelse. Hon bubblade och "pratade" och snart satt Z och hon bredvid varandra och lekte i en hög med leksaker.
Medans de små socialiserade sig pratade vi om SMS, livet, SMS och allt runt omkring. Tiden gick så fort men jag skulle med lätthet kunnat stanna hela natten för samtalsämnen tog inte slut... de tog bara vid.
Efter det delikata fikat med en fantastiskt spännande tårta som mamma Karin bakad begav vi oss ut till grisarna. Z tittade på dem med stora ögon och såg till att de inte skulle ligga och sova med att snabbt sparka till på boxsidorna. Jag gjorde mitt bästa för att ge de små griskultingarna lite sovfrid men Z tyckte det var en dålig ide. Lilla Stina stod lugnt lätt lutad över en boxsida och pratade glatt med grisarna. Jag övervägde länge att ta med några hem till Marcus förmodade förtjusning men jag höll tillbaka mitt begär när jag insåg att de växer ganska fort och jag har redan nu svårigheter att få in två schäfrar i bilen.

Mamma Karin och Stina med Z och mig... & en katt.

Ja vilken dag!!! Att få träffa en familj som har ett barn med samma diagnos är så stort. Det betyder så otroligt mycket och dessutom var de underbara människor också. Jag hoppas verkligen att det bli fler gånger. Mamma Karin har en blogg där ni kan ta del av hennes liv och även se bilder på lilla fina Stina.
Dagen stora tack går till Karin för att hon valde att kontakta mig!!!!

Ha en underbar kväll go´vänner! Nu ska jag leta efter min tofflor!