Korvgrillande aktiviteter

Jag har filosoferat över Z:s framtida säng en tid nu. Hjälpmedelcentrum har hjälpt till otroligt mycket i samarbete med Z:s arbetsterapeut och visst är det en del på gång nu. Men nya saker tar tid. Byråkrati och annat som bromsar utvecklingen. Så tills dess flödar fantasin för olika alternativ. Vi fann för en tid sen att Z mer än gärna hoppar i närmsta påse och förutom toppen av hans huvud så ser man ett glatt leende. Han kan sitta där i evigheter och helst ska man bära omkring påsen med en 16 kilos gullunge i. Så om en enkel påse ger Z lugn och glädje kanske man kunde hänga upp en sån i taket och stoppa honom däri när det är dags att träffa John Blund en stund.
Eller inte...
Helgen har varit fantastisk med varmare väder och lite sol som smälte bort snön på taket. Så man får väl passa på att njuta lite av diverse aktiviteter?!
Igår begav vi oss ut för att grilla korv i snön. Efter ett mycket amatömässigt antändande av en brasa med Z:s hjälp lyckades vi allt få till ett par korvar som vi glatt mumsade i oss med kaffe o varm choklad som efterrätt. Hundarna satt givetvis med och även de blev mätta och belåtna.

Och vad passar bättre än några timmars snölek när magen är full av grillad korv.
Hundar och barn stojade runt i vår egenhändigt gjorda lekpark och domderade ut uppgifter till mig och Marcus. Hunden Bailey skällde och sprang omkring med en alldeles för lång pinne som ständigt slog mot våra ben. Hunden Rocco tog sikte på mig och ville leka på schäfervis där tänderna är huvudredskapet. Han jagade mig glatt in i lekhuset för att bita och dra i alla lösa klädesplagg...VILKET HAN INTE FÅR. Till slut gav han upp och ställde siktet på Marcus istället och lyckades med framgång att göra ett fint vädringshål på hans jacka. Karlar och ledarskap...hmm.
Z däremot är det ingen hund som busar med och även om de ville så skulle det givetvis inte vara tillåtet. Fast Z drog omkring mig och karln på nya lekar, uppdrag och upptäckter.  Vi stojade tills vi alla stod och gäspade mot staketet...ja, inte Z förstås.

När vi kom in tog det inte lång tid innan hundarna hade däckat i soffan där de absolut inte får vistas för mig men de såg ju så fridfulla och trötta ut så jag låtsades inte se det. Hmmm..ledarskap?
Kan man inte vara konsekvent så är man helt enkelt inte det. Thats it.

Det var slutet på denna vecka. I morgon börjar resten av året.
Ha det fint go´vänner!