Möjlig tacksamhet

Allt är möjligt. Allt är möjligt. Känn lite på orden... javisst är allt möjligt tycker nån. Nej det är det inte anser en annan.
Definitionen på "vad" som är möjligt varierar stort beroende på vem man frågar.
*Visst är det möjligt att tapetsera om vardagsrummet i den där läckra färgen med de sjukt dyra tapeterna. Visst måste man kanske spara en tid så man får ihop slantarna till ett par tapetrullar och möjligtvis lära sig tapetserarkonsten och eventuellt inhandla en stege...men det går. Kan man inte själv får man be om hjälp från någon vänlig själ eller spara mer slantar så man kan anlita något tapetserarproffs.
*Är det möjligt att jag någonsin kommer att kunna springa ett maraton när jag inte ens i nuläget orkar ställa mig upp i duschen för att hämta mitt ultravårdande aningens för dyra balsam så jag tar sonens Bamse-balsam istället för det står redan på golvet. (Ja, jag sitter ner och duschar ibland). Jo det är nog möjligt om jag ger mig sjutton på det och ändrar hela mitt bekväma tänkande till att tänka i mer sportsliga banor. Och om det är något jag verkligen vill uppnå...så visst är det möjligt. (men inte aktuellt)
* Finns det en möjlighet att ändra det förflutna? Få tillbaka någon som genom en tragedi fick avsluta sitt liv allför tidigt? NEJ...
* Kan Z någonsin få slippa sin "personkretsstämpel" i myndigheternas register? Nej..inte möjligt.
* Kan min bil någon gång fungera felfritt i fyra veckor i sträck? Nej, för det går mot volvos naturlagar.

Det finns alltså definitioner på allt. Z kan aldrig få bort sin personkretsstämpel i registren men vem kollar? Vem bryr sig? Han kommer att få uppfylla sina egna drömmar och det är möjligt. Det kanske inte kommer att bli lätt och förmodligen kommer det vara lite alternativa vägar dit men jag ska ge honom möjligheterna och hjälpen för att nå hela vägen.
Allt är inte möjligt och det är bara att inse men det finns alternativ till många drömmar och mål. Men någonstans där i det hurtiga "Du kan" måste man hitta sin kraft att orka genomföra det. Livet ser olika ut för alla och vi har olika förutsättningar.
Jag skulle vilja ha en fungerande resesäng till Z så vi kan åka på semester som andra. Eftersom jag inte har råd med 20000kr så måste jag söka fonder. Det innebär att jag återigen blir sittandes framför datorn och sätter print på vårt liv till en okänd människa. Det känns som jag tigger pengar och känslan att inte kunna ro sängen i hamn själv utan ekonomiskt stöd är hemsk. Man sjunker ner till en bedjande nivå där man vädjar till "någon" att den ska hjälpa till så att Z också kan åka bort över en helg. Om jag finner kraften och gråter mig genom ännu en personlig ansökan där jag åter igen måste sätta ord på livets tunga sidor så kanske vi snart har vår efterlängtade säng. Så visst är det möjligt men svårt.
När man sedan får ett positivt svar... ja då ska man känna tacksamhet. Tacksamhet...
Jag är tacksam för mycket. Bara att lille Z finns, att vattenledningarna äntligen tinat och att det fanns lite tandkräm kvar i tuben i morse.
Men att ständigt gå omkring och känna tacksamhet mot en myndighet som ger efter långa processer ett positivt svar som man enligt lag länge haft rätt till är inte lätt. Är det inte då man istället ska känna sig stolt???
Att man har kämpat mot sina känslor för att uppnå ett mål i motvind innebär väl att man ska vara stolt?...hmm och kanske tacksam för sig själv?

Vad vill jag ha sagt med detta lunchsvammel? Var tacksam för att du är du och allt må inte vara möjligt men eftersom du är du så kommer du att finna just dina möjligheter.
( jag hade ett överskott på ordet "du" i mitt vokabulär idag som var tvunget att tömmas)

Slutligen vill jag dela med mig av en häpnadsväckande fin historia. Kolla in filmen HÄR. Mina tårar rinner ännu och inspirationen jag får när jag ser denna far och son tillsammans är oändlig! De gjorde det omöjliga möjligt!

Ha en fortsatt trevlig dag go´vänner!