lördag 12 mars 2011

Radioaktiva gaser

Lördag morgon och vi hade precis packat in oss i bilen för att besöka Marcus syster en stund. Vi var förberedda på att släppa in Z i hennes nya lägenhet och hade bestämt oss för att vara så där coola och avslappnade som alla andra verkar vara. Jag hade nyligen vaknat efter ett 12-timmars maraton i sömn. Marcus hade natten med Z och jag låg instängd i sovrummet med en madrass över huvudet för att undvika höra allt stoj och bus på små timmarna. Jag var så utsövd att hjärnan hade nog chockats av vilan så den ville inte riktigt fungera de första timmarna utan försökte nog istället bryta sig ut för att se vad som hänt. Något måste det varit men efter några fullt lagliga piller så slutade den att spränga där inne bakom hårsvallet.
Z satt i sin bilstol där bak i bilen och jäste likt en bunke med deg. han hade ätit mer denna morgon än på hela veckan. Välling kl 2 & kl 5... Marcus var nog så trött att han inte riktigt registrerat antal flaskor. Därefter var det gröt kl 7...mätt och belåten. Men bara en haltimma senare upptäckte Marcus att han bokstavligen höll på att svälta ihjäl. Han ville inte sätta sig och äta smörgåsar till kaffet för att inte göra Z ledsen, eller berodde det på att jag hade köpt nyttigt bröd...
Han satte istället igång att steka köttbullar och göra potatismos HALV ÅTTA på morgonen. Då kunde han finurligt gömma de små bullarna i moset så inte Z såg dem och Z skulle tro att de åt samma mat. JO då Z åt ytterliggare en frukost... potatismos.

Så nu satt han och jäste, lugn och fin där bak i bilen. Jag, vars hjärna fortfarande var inställ på off mode, såg ett stort ståtligt rådjur på fältet en bit från oss. - Titta! En hare, var allt jag fick fram. - Med långa ben...
Jag var nog tyst resten av bilfärden... väntade på att mina inre organ skulle dra nytta av sömnen samma natt och acceptera återhämtningen.

Tiden hos hans syster gick mycket bra. Visst rev han i lådor, möblerade om i fönstren, slog omkull några koppar på köksbordet och spolade slut på allt vatten i toaletterna....men det gick bra. Mot slutet när jag började hålla tillbaka honom slog det slint igen. Han kastade sig ner och började banka sitt lilla huvud. Ingen såg men jag var snabbt där och lyfte upp honom och istället avroade honom med att tända och släcka en lampa några hundra gånger innan vi bestämde oss för att dra vidare.

Klockan hade slagit halv tre. Z behövde sova en stund så vi körde planlöst runt med Metallica rockandes ur högtalarna. Z somnade direkt och då kom jag på att jag höll på att svälta ihjäl. Vi tänkte passa på att äta lite fast föda och styrde kosan mot MAX. På vägen dit svängde vi in till en biltvätt... en sån där gör det själv. Vi lämnade musiken på ibilen medan Marcus satte igång det manliga uppdraget med att tvätta min bil som inte hade sett schampoo sen juli i fjol. Han spolade med högtryckstvätten och jag funderade på varför bilen bara blev löddrigare och löddrigare. - Fan, sa Marcus. Det var ett svåravspolat schampoo. Han spolade och det dundrade i hela bilen men Z sov djupt. Jag kastade ett öga på programinställningen på väggen och såg att den stod på "Varmvatten + schampoo". inte "Avsköljning". Vi löste snabbt det löddriga dilemmat och Z sov vidare. När vi senare stod vid MAX:s drive in väntade ivrigt på vår mat vaknade Z...givetvis. Högtryckstvättar och  Metallica håller honom sovandes men lite matos och han poppar upp som Ove Sundberg en solig dag. Vi gömde matpåsen på golvet och körde vidare i väntan på att det lilla livet skulle somna igen. Men icke... han kände den goda lukten med nyttiga pommes frites och annan skräpmat. Vem kan sova då? Jag, som satt som passagerare denna dag, Åt snabbt och hetsigt upp min mat, graciöst ihopkrupen så inte Z skulle se mig. Sen svängde Marcus in på en för mig alldeles okänd väg någonstans vi garnison där vi smidigt bytte förare så han kunde, lika graciöst, äta sin efterlängtade måltid. Det är konstigt så fort man äter när man gör det i smyg.

Med maten, fortfarande i halsen, svängde vi förbi mormor på en kaffe innan vi skulle åka hem. Z gick nästan hela vägen själv. Han behöver träna på sin balans och de dagar han är upplagd för lite promenad-träning är det bara snällt att acceptera att 100 meter tar ca 2 timmar. Allt för Z. Han stormade in hos mormor likt en virvelvind och gav sig direkt i kast med att inspektera den tomma telefonladdaren och dess sladdar. Medan kaffet dukades fram och säkerhetsgrindar sattes upp kontrollerade han mormors gardiner, hållbarheten på hennes katters svansar och om fjärrkontrollerna klarade av att kastas i golvet. När vi väl funnit ro i soffan kom det en ohygglig odör från Z som snabbt spred sig i rummet och förmodligen ut genom ventilationen till de andra lägenheterna. Z alla nattliga frukostar måste ha gjort sig påmind när han likt ett metangasmoln flög omkring och nästan satte huset i akut evakuering. Vi var gröna i ansiktet efter en stund men mormor spelade oberörd för att var snäll men jag såg allt hur hon grimaserade när hon drack sitt the´.
I bilen på vägen hem satt Z åter igen därbak, mycket nöjd, med ett förmodat leende på läpparna medan vi hängde ut genom fönstret på varsin sida. Vilka radioaktiva gaser. Hade bilen givit en enda gnista hade nog hela ekipaget exploderat.

Nu sover Z gott i sin säng med endast två uppvak på mindre än två timmar och bilen står på vädring.
Jag ska nog gömma vällingen och låsa kylen innan jag går och lägger mig så det inte blir en favorit i repris i morgon.

2 kommentarer:

  1. Det finns ett ordspråk som säger att om man är full i magen sover man bättre,så om du gömmer vällingen och sätter lås på kylskåpet tar Z och jag våran suveräna mixer-maskin och drar till
    MC-donalds!!!!får säkert låna lite ström jag kan packa en väska redan nu så vi inte glömmer hahahahahh Älskar dig!!!sov gott

    M.O.

    SvaraRadera
  2. Oh herregud!
    Jag både skrattar o gråter när jag läser din blogg.
    Jag vet hur otroligt jobbigt ni har det, men jag kunde inte låta bli att skratta tills jag nästan dog när jag läste just detta : Högtryckstvättar och Metallica håller honom sovandes men lite matos och han poppar upp som Ove Sundberg en solig dag.

    Kram från Susanne

    SvaraRadera