Avlösning eller föräldrafritt

Vi har beviljats kontaktfamilj några nätter i månaden. Meningen med det är att jag o Marcus ska kunna sova ikapp lite sömn och hinna fixa med underhåll på både huset och givetvis för varandra. Underhålla varandra...nej..Marcus uppträder inte för mig här i vardagsrummet en barnfri helg med att hjula, jonglera och sjunga ballader..men visst vore det en vändning i vardagen?! Nej, vi underhåller mer på det sättet att se till att vi fortfarande är man och kvinna som älskar varandra och förhoppningsvis kommer stanna i den känslan och relationen. Att få barn kan vara mycket påfrestande i ett förhållande. Att få ett funktionshindrat barn på något sett prövar kärleken till dess yttersta gräns och först då märker man om man gjorde ett bra val några år tidigare. Vi har i vårat förhållande upplevt stor sorg i flera omgångar genom att vi förlorat nära som vi älskar. Vi har upplevt stor lycka nästan någon gång varje dag då vi inser vilken fin familj vi har. Vi har upplevt stora motgångar och vi vet att det inte är över än...men den resan vi hittills gjort får mig att inse att jag funnit rätt man för mig. Det är så skönt att känna att man har en själsfrände som delar allt som händer i vårt liv. Visst går han här hemma emellanåt med hörselskydd med inbyggdradio i och låtsas att han provar den för nästkommande arbetsdag när jag är på det där tjatterhumöret då endast en atombomb kan få mig att tystna. Men vad gör det när jag nu har lärt mig teckna så mina händer ger mer information än den tjattrande munnen. Snart får han väl prova ut en ögonbindel oxå...han kan kalla det för skyddsglasögon med solskyddfunktion kanske. Ett bra tips, hjärtat!

Nu är det väldigt svårt att finna kontaktfamiljer som är villiga att ta emot en liten Z som kan vara vaken en hel helg med all vad det innebär. Man blir inte rik direkt...samtidigt är jag glad att ersättningen är låg för då om någon ställer upp är det inte för pengarna. Men sen nästa dilemma...Vi ska acceptera familjen oxå. Ett för oss okänt par som ska ha hela ansvaret över vår son under några dygn...hemska tanke.
I nuläget är det löst så att min syster, Z favoritmoster försöker ha honom på helgerna för att avlasta oss. Hon bor då hemma hos oss och vi åker iväg någonstans. Vet ni hur fantastiskt det är att hon finns? Hon är den som jag i nuläget känner mig trygg att lämna lille Z till. Jag känner henne utan och innan och jag kan slappna av till 100% när han är i hennes "vård". Tack Thessa!!!
Hon fick för första gången erfara Z nattsysslor i helgen angående hans blöjinspektioner. Hon har tidigare varit förskonad från det. Hon vaknade av att Z styrde runt i sin säng och skulle då titta på sin mobil vad tiden var på dygnet. När hon greppade den fick hon även tag i ett mer naturligt brunt föremål som låg där utkastat av självaste Z. Hon tittar upp mot spjälsängen och där står en brunflammig, leende Z och mumsar  på de fynd han tidigare hittat. -Han åt bajs, Cilla! Och det låg en korv brevid min mobil!
-En korv?! utbrast jag glad. Nej men så duktig han är!
I hennes första möte med choklad-Z en tidig morgon försökte hon smälta alla intryck fortfarande medans jag myste över att hans mage kanske äntligen fungerar. Z har stooora problem med förstoppning och diaree om vartannat så en "KORV"...det är lycka.