Livet var spontant och väldigt lätt som jag ser det nu. Då tyckte jag nog att det allt var jobbigt tidvis men med facit i handen skulle jag nog har njutit av all spontanitet.
Vill jag ha tillbaka dåtiden? Ja, absolut om Z var en del av den. Inte annars.
Z är en hyperaktiv liten kille som bokstavligen rusar genom livet. På hans färd försöker man lägga in några rast-stopp så man kan kasta in lite träning och stimulans oxå som ska påverka hans utveckling positivt. På morgonen.. ofta då vid ett på natten, har vi munmotorikträning med hans eltandborste, Vi ska "måla" solar kring munnen, dra hit och dit, upp o ner och samtidigt ska vi ha jättekul. Jo då, kul är det allt om man samtidigt tar toalettborsten och viftar med samtidigt som man ska luska ut hur egentligen toalettstolen fungerar. Toastolen är ett mycket intressant objekt och uppenbart mycket fascinerande. När jag sköljer av tandborsten efter genomfört stimulansuppdrag passar Z på att upptäcka papperskorgen. Det kan ligga något på botten och hur smakar den här blöjan?
Hit och dit far den lille övertrötta busen. Innan frukost gör vi nya munövningar, denna gång använder jag mina händer. Mungiporna ska dras upp till ett leende, ner som en arg min, utåt så han ser ut som den bredkäftade grodan och ihop som en fiskmun. Dessa övningar är bara genomförbara om jag själv gör samma miner samtidigt. Jo vi är nog ett vackert ekipage i soluppgången med våra minspel.
Sen ska han ät-träna vilket resulterar i kladd och mat överallt. Senast idag hittade jag någon intorkad pure bakom Roccos (en av våra schäfrar) ena öra. Efter maten är det vanligtvis någott utbrott när han ska lämna matstolen och om man erbjuder han att sitta kvar biter han mig som en liten piraya. Jag avleder lite snabbt när han sedan trasslats ur stolen och fantasin får liksom aldrig ta slut. Z senaste favoritsysselsättning är att gömma sig i skåp, torkskåp... ja allt med skåp. Alla nedre skåp och lådor i köket är sedan länge tomma. Z hade sönder lås efter lås som jag svärandes skruvade i tills det inte längre fanns något att skruva i. Även en och annan skåplucka är bortmonterad av Z i egen hög person.
Så det finns en del ställen att gömma sig. Visst känns det lockande att låta honom sitta i det tomma högskåpet där det bara finns en mikro så högt placerad att jag får stå på en stol för att använda den. Men den tanken får man snart släppa när vår kurrochgömma-lek handlar om att öppna dörren, säga bu, stänga dörren. Öppna, stänga, öppna, stänga. Ett antal minuter senare när gångjärnen glöder och jag själv sedan länge inte finner tittut roligt längre försöker jag få honom att göra något annat. Ja, tänker Z. Kylskåpet. Öppnar snabbt dörren och attackerar äggen.
Ja det är full fart och med tanke på att ute är han inte så villig att ens gå så är det galet vad det kan gå undan inomhus.
Pappa Marcus är klart den stora favoriten för Z. Han har honom kring sitt lillfinger och vet att alla hans önskningar blir uppfyllda... nästan. Det ska hängas i taket klättras på lekhuset vi har i köket, hänga uppoch ner, köra fort med en läragå-bil så han sladdar av i svängarna, det ska klättras, gå på pappas fötter... han ska var med honom hela tiden men gu´nåde om jag inte är med och tittar. Han ska ha full uppmärksamhet av oss båda så vi får inte mycket annat gjort.
När Z väl har somnat vilket han gör tidigt på kvällen faller vi ofta ihop i två högar någonstans... vanligtvis i soffan. - Vad ska vi äta? mumlar Marcus. - Inte nu, svarar jag halvslumrandes. Där ligger vi och eventuellt byter kanal då och då. Vi får ofta inget gjort då heller. Jag undrar ibland om det ska förbli så här om Z alltid kommer att vara som ett skogstroll med senap i baken springandes genom skogen och sliter ner alla träd han passerar. Eller kommer han att lugna ner sig en smula...
Det är bara framtiden som kan utvisa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar