Trädgårdsmästaren

Rädder för vargen... är jag inte men mörkret är väl inte min bästa vän.
I två nätter har jag nu sovit i husvagnen på gården för att få vara ifred och ta igen sömn om man nu verkligen kan göra det. Vilket som så är det fantastiskt skönt att kunna göra det ibland.
Visst känns det konstigt att säga godnatt till Marcus och sen bege sig ut ur huset med den ena hunden i släptåg och famla sig fram i mörkret tills man snubblar över husvagnen men jag och vi har kommit till insikt att emellanåt så måste det få bli så.

Det har varit mycket kallt dessa nätter och någon värme lyxade jag inte till det med den första natten. Jag byltade på mig dubbla byxor och tröjor och hade min fluffiga schäfer tätt intill mig hela natten... men jag vaknade konstant av mina klapprande tänder och trodde det stod någon utanför och knackade på rutan.
Nästkommande natt ställde Marcus in en byggfläkt för att hålla temperaturen lite mer på mänsklig nivå men tyvärr var det ett väldigt brummande så efter ett par timmar stängde jag av den och roade mig med att lyssna på allt annat som knakade och skrämde halvt ihjäl mig. Jag låg med telefonen i högsta hugg, beredd på att ringa in till Marcus men jag la band på mig och somnade till slut av ren utmattning.
Så idag känns det väldigt skönt i kroppen... alla celler har äntligen fått några nätters helsömn och jag känner mig redo för en ny vecka.

Z har varit en liten olycksfågel i helgen. Själv har han inte märkt så mycket men utvalda delar på hans kropp vittnar om äventyrliga bravader som att komma i sken i en nerförsbacke som resulterade i några fula skrapsår som han inte sa ett ord om när det hände. Vi upptäckte dem av en slump och vi förundrades över att han inte känt något. Till och med när jag skulle skrubba såret rent med tvål och vatten lekte han bara lugnt med sina leksaker i duschen.
Några blåmärken och sår i ansiktet uppstod också efter några utbrott mot sängkanten men jag vet att det inte är dem sista. Tyvärr...
Men att se dessa sår gör mig så fruktansvärt ledsen. Om man bara kom på ett sätt att förstå honom så han inte gjorde sig illa. Min lilla gullunge....

Vi har i helgen klippt gräset ca 24 gånger. Z är helt galen i åkgräsklipparen och att få åka runt på den med pappas hörselskydd med inbyggd radio i är livet. När jag tittade till på dem vid ett tillfälle så satt Z i Marcus knä och diggade med handen när de flög fram över vår nu mycket välklippta gräsmatta.
Ja, bensinbudgeten får vi nog öka en aning denna sommar för när inget annat fungerar när Z är arg då är det klipparen som gäller och varför inte förena nytta med nöje?